Barnen Thure och Gulli hittar Bockstensmannen sommaren 1936
Det var dagen före midsommarafton, den 22 juni 1936. Den 11-årige Thure Johansson gick bakom hästen, fram och tillbaka över mossen, för att harva torv. Bakom honom klafsade femåriga lillasystern Gulli med sina bara fötter. Pappa Albert befann sig i torvladan en bit bort. Det började bli kväll och snart var arbetsdagen över och det var dags att gå hem. Men så plötsligt såg Thure att någonting hade fastnat i harven.
Han stannade hästen. Thure och Gulli såg förvånade på de tygbitar och ben som harven rivit upp ur marken. Kunde det vara något som hunden hade grävt ner? Thure hämtade sin pappa och när de grävde lite med händerna i mossen hittade de mer tyg och fler ben. De insåg att det de hittat var en död människa, men eftersom det var för sent för att kalla på polis täckte de över kroppen och gick hem.
Tidigt nästa morgon, på midsommarafton, cyklade Thures äldre bror Harry ner till fjärdingsman Axel Johansson i Rolfstorp och anmälde att de hade hittat ett lik i mossen. Fjärdingsmannen tog kontakt med landsfiskal Viktor Olsson i Varberg som i sin tur kontaktade stadsläkaren Lars Söhrman. På midsommaraftonens eftermiddag kom de tre upp till mossen i bil. De hittade en död människa, liggande framstupa i mossen. Benen låg fortfarande under den harvade ytan. Runtomkring låg tygstycken, ”fullt av lappar” sa landsfiskalen. Mannen hade pålats fast med flera träpålar.
Landsfiskalen och stadsläkaren preskriberade det eventuella mordet på plats eftersom de såg att mannen hade dött för väldigt länge sen. De ringde i stället kyrkoherden i pastoratet för att boka in en begravning som bestämdes till nästkommande söndag.
På kvällen firade stadsläkare Söhrman midsommar och träffade då på museichefen för Varbergs museum, Albert Sandklef. När läkaren beskrev vad som hittats i mossen och ritade upp en bild av ett av plaggen, förstod Sandklef att han måste undersöka fyndet. Han gick hem för att organisera en expedition.
På midsommardagens morgon rullade en karavan av 10 bilar fram till Bockstens mosse. Thure berättade senare att det kunde gå flera dagar utan att man såg en enda bil i trakten så att se så många på samma gång var en märklig upplevelse.
