Vrakfyndet vid tunnelgrävningen i Varberg

Vraket var relativt välbevarat trots att det legat i marken i mer än 300 år. Det låg i nordväst-sydöstlig riktning med fören ut mot vattnet och aktern in mot land.

25 maj 2021 – 1 september 2021

I samband med markarbeten längs de nya tågspåren i Varberg hittades i augusti 2021 stora delar av en träkonstruktion. Det visade sig vara rester av ett fartyg.

Vraket ligger ca 1 kilometer in från dagens strandlinje men före alla markarbeten och järnvägens intåg låg strandlinjen längre in. Det här området har tidvis utgjorts av strandängar och grunda stillastående vatten. På äldre kartor kan man läsa att det funnits en tångtäkt här. Där kunde bönderna samla in den näringsrika tången för att bland annat gödsla sina åkrar med.

Fartyget är byggt i ek och troligen furu med så kallad klinkteknik. Den bevarade längden är drygt 15 meter men ursprungligen var det runt 18 meter långt och ca 6 meter brett. Konstruktionen är ganska kraftig med en flatbottnad form. Ingen liten roddbåt utan snarare ett tåligt lastfartyg som haft plats för mycket last. Det har kunnat gå in på grunda vatten men kölen är utformad för att det även ska kunna segla ute på öppnare vatten.

Efter avslutat fältarbete transporterades allt till Göteborg för fortsatt dokumentation inomhus. Varje individuell vrakdel dokumenteras digitalt genom scanning med hjälp av en laserscanner. På så sätt skapas en tredimensionell modell av fartyget.

En datering av vraket kommer att göras när all dokumentation är avslutad och prover har kunnat tas från timret men det är troligen 300–500 år gammalt.  Tillsammans med dateringen kommer vi också att få trädens proveniens, det vill säga var de har vuxit och fällts.

Arkeologer från Arkeologerna, Statens historiska museer, tillsammans med marinarkeologer från Bohusläns Museum och Visuell Arkeologi utförde undersökningen i oktober/november 2021.

Spant Fartygets invändiga stomme eller ”bröstkorg”

Bord, bordplank, bordläggning Längsgående plankor som utgör fartygets yttre skal. Planken är fastsatta i spanten

Fältarbetet utfördes av både arkeologer och marinarkeologer. Timret var välbevarat. Bottenstockarna är grova och noggrant bearbetade med yxa.

Varje del av vraket dokumenteras noggrant. Fartygets för syns närmast i bild.

All jord på och mellan fartygsdelarna rensas bort.

Närbild på fartygets köl och drev (tätning) som var gjort av tvinnat rep och tjära. Repet är gjort av växtfibrer och/eller djurhår.

Fartygets bordplank är gjorda av ek. Varje fartygsdel är försedd med gul nummerbricka för dokumentationen.

Bordplanken överlappar varandra och har sammanfogats med bladlask-teknik. Det vill säga att de sammanfogade skarvarna är avfasade och tunnar ut. Planken var fastsatta vid varandra med klinknaglar av järn. Fyrkantiga spår av klinkbrickorna kan anas i träet.

Tränaglarna (träplugg) som fäster ihop fartygets spant med bordplanken sticker upp här och var.

Det gäller att hjälpas åt med de tunga delarna! Vi lyfte upp och placerade dem i vattenfyllda bassänger.

Under hela undersökningen är det viktigt att inget trä torkar ut. Dagligen spolade vi vraket med vatten.

En mycket välbevarad kam i trä hittades i vraket. Ofta är kammarnas tänder skadade eller avbrutna men på den här är alla intakta! En särskilt fin och personlig detalj är det inristade märket på kammen. Är det ägarens eller tillverkarens signatur tro?

Fartygets för var spetsig till formen och bottenstockarna har en rätt snäv vinkel längst fram. Runda tränaglar är slagna igenom stockarna.

Fartygets akterparti (närmast i bild) förutom kölen saknades. Det beror delvis på erodering men det verkar också som att delar medvetet plockats bort och kanske återbrukats i andra sammanhang.

Bra passform! Till fartygets främre bottenstockar hade skeppsbyggaren valt ut de träd som vuxit upp till rätt storlek och form.