Fångstsaxar

Under 1700 – 1800-talen var den vanligaste fällan, utöver snaror, fångstsaxen. Fångstsaxen är ett fångstredskap i järn med en spännbar fjäder kopplade till två metallskänklar. Något ätbart läggs i fällan och när djuret försöker ta betet slår fällans käftar ihop. Användningsområdet var främst bekämpning av rovdjur. Fällan – som kunde orsaka stort lidande för djuret – förbjöds helt i Sverige så sent som vid jaktlagsändringen 1968.

Ur Hallandsposten 1878-07-24:

”På ett annat ställe hade twenne torpare sistlidna winter skaffat sig en räfsax för att fånga räf; en morgon besökte de saxen och funno en räf deri fångad; den en af torparne tillropade den andre att skaffa ett tillhygge och slå ihjäl räfwen; denne tillsägelse åtlyddes, och kom torparen med ett större wedträ och skulle dermed gifwa räfwen dödsslaget, men olyckligtwis träffade torparen saxen istället för räfwen; saxen gick sönder och Mickel sprang i starkaste fart längre än torparens långa näsa kunde råda.”