FÄSTNINGENS HISTORIA
Varbergs fästning har en lång historia som sträcker sig över flera hundra år. Berget som det vilar på och byggnaderna har genom året använts till många olika saker. Fästningen förknippas med krig och konflikt men har också varit en plats där människor bott, lagat mat, gått i skola och kyrka.
Se filmen om vem som byggde Varbergs fästning.
1200-tal
Långt innan Varbergs fästning byggdes användes berget Wardberg för bevakning. Första ledet i bergets namn – Ward – betyder vakt. Om fiender närmade sig från havet tände vakter en stor eld (vårdkase) på berget som signal för försvar.
I slutet av 1200-talet byggdes en borg på klippan. Den som då innehade Norra Halland var den danske greven Jakob Nielsen. Han anklagades för delaktighet i mordet på den danske kungen Erik Klipping 1286. Som skydd mot sina fiender lät han bygga en stenborg som stod färdig runt år 1300.
Norra slottslängan finns kvar från denna tid
1300-tal
1300-talet var en orolig tid för hallänningarna. Under perioden 1305 – 1365 bytte Varberg styre – och ibland även rike – inte mindre än åtta gånger. Varberg blev en av kronans borgar. Den norska prinsessan Ingeborg Håkonsdotter, hennes son den svenske kungen Magnus Eriksson och hans hustru, drottning Blanka är några av de kungligheter som tidvis huserat på Varbergs slott.
Från 1365 stabiliserade sig förhållandena och Danmark styrde Varberg i nästan 300 år framåt.
1500-tal
Under 1500-talet hade vapenarsenalen utvecklats. Användandet av kraftfulla kanoner gjorde att äldre borgar och befästningar inte längre kunde stå emot anfall, utan måste förstärkas. Mellan 1563 och 1570 rasade Nordiska sjuårskriget mellan Danmark och Sverige. I striderna om Varberg, mellan den danske kungen Fredrik II och hans svenske kusin Erik XIV, sköts slottet sönder och samman av svenska trupper hösten 1565.
Fyra år senare, hösten 1569, lyckades danskarna återerövra slottet och insåg snabbt att något måste göras för att försvara platsen bättre i framtiden. Slottsbyggnadens försvarskonstruktion med stenmurar kring en borggård var inte längre tillräcklig. Man måste istället bygga ett yttre försvarsverk med stora, stenbeklädda jordvallar och bastioner för att kunna stå emot fiendens kanoneld.
Fästningsbygget påbörjades på 1570-talet men gick in i en ny och intensivare fas 1588. På tronen satt då den 11-årige kungen Christian IV under en förmyndarregering. Arkitekten bakom fästningens utformning blev Danmarks riksbyggmästare, holländaren Hans van Steenwinckel d ä.
1600-tal
Fästningsbygget var ett enormt byggprojekt som på ett eller annat sätt involverade stora delar av den nordhalländska befolkningen. Förutom alla timmermän, murare, tegelbrännare, smeder och andra hantverkare som arbetade med bygget var ca 1000 bönder sysselsatta med att frakta sten och jord till fästningsbygget. Arbetet var en del av deras skattebetalning. Man beräknar att det totala antalet dagsverken från Hallands bönder under de 30 åren mellan 1588 och 1618 var ca 2 miljoner.
Varbergs fästning stod färdig 1618 som ett av Europas modernaste försvarsverk, men blev därefter aldrig involverad i något krig. 1645 slöts freden i Brömsebro, där det bestämdes att Halland och Varberg skulle tillhöra Sverige.
1700-tal
Den svenska militären skötte fästningen under det fredligare 1700-talet. Det finns ett omfattande ritningsmaterial från denna tid som bl a visar de många reparationsarbeten som pågick.
I olika lokaler på fästningsområdet satt fångar, framför allt sådana som ansågs som en fara för rikets säkerhet. En av dem var generalmajoren Pechlin som anklagades för delaktighet i mordet på den svenske kungen Gustav III 1792. Pechlin satt som bekännelsefånge i två ganska bekväma rum mellan 1792 och sin död 1796.
1800-tal
1830 upphörde Varbergs fästning att vara militär anläggning. Försvarsmakten satsade istället på Karlsborgs fästning. Man föreslog att Varbergs fästning skulle sprängas men dessbättre gick inte förslaget igenom.
Ända sedan 1500-talet hade fästningen använts till förvaring av fångar. Den stora fångepoken inträffade 1848 – 1881 då det på fästningen inrättades ett straffängelse för livstidsfångar. Som mest kunde det vistas runt 500 interner här samtidigt. Fångarna sysselsattes bland annat med stenhuggeri i stenbrottet nedanför fästningen. 1856 byggdes även ett kronohäkte för fångar som väntade på sin dom eller hade dömts till kortare straff.
1900-tal
Under 1900-talet togs fästningens byggnader över av museum, vandrarhem och restauranger. 1931 stängde de sista delarna av fängelset, det så kallade disciplinkompaniet. Fästningen omvandlades mer och mer till en fredlig plats för kulturupplevelser och vackra vyer.
Alltsedan Freden i Brömsebro har Varbergs fästning fått stå orörd för krigshärjningar, men naturligtvis inte från tidens gnagande tand. Idag förvaltas och vårdas fästningen av Statens Fastighetsverk i samarbete med Hallands kulturhistoriska museum.