Säljakt

Sälen har länge varit ett eftertraktat jaktbyte för människan. Utöver ett slitstarkt skinn erbjuder djuret även rikligt med späck och kött. Sälen har även setts som en konkurrerent till människan över havets resurser. Redan i 1766 års allmänna fiskestadga lyfts sälen fram som ett skadedjur och diskussioner förs om skottpeng. Dessa planer genomförs först på 1890-talet och så sent som 1971 – 72 betalades skottpeng för drygt 200 sälar i Östersjön. Idag är säljakt ett kontroversiellt ämne.

I Hallands Allmänna den 8 december 1894 kan man läsa om en säljakt med dramatik utöver det vanliga. Det hela ägde rum utanför Harplinge:

”Försedd med två skarpladdade gevär, en försvarlig pilkkrok och några kaststenar, begaf sig den 27 sistlidne nov. Carl Johan Johansson från Hafverdahl i båt ut till ett i närheten af hans eget hem beläget ref, där några sälar bruka hålla till. Kommen på något afstånd därifrån, såg han äfven en ganska stor sälhund ligga uppkrupen och sola sig på land. Försiktigt rodde han inom skotthåll och sände djuret en kula. Den tog i nacken och sälen blef liggande orörlig. Efter ett par minuter gled han dock ner i vattnet, under det att blodet forsade af honom och sam bortåt Hulabäcksviken utanför Steninge glasbruk, åtföljd af jägaren. Plötsligt vände sig sälhunden i fullt ursinne om mot sin förföljare, hvilken ett ögonblick stod villrådig, om han skulle fortsätta jakten. Sedan han utan verkan bombarderat det sårade djuret med stenar, grep han sin bössa och sände det en hagelsvärm i hufvudet, hvilken förstörde dess ögon. Sälen var nu maktlös, jägaren högg sin pilkkrok i honom, belade honom med sin lina och bogserade honom till sitt hem, där djuret, som mätte 2,1 meter i längd och 1,5 meter i omkrets, flåddes och späckades för att kunna tillredas till tran.”.