15 oktober 2022- 1 oktober 2023
Upplev jägarens hörna med troféer och jaktmagasin, följ spåren på marken och se äldre tiders jaktutrustning. Utställningen berättar om hur växt- och djurliv har förändrats genom tiderna och vem som har fått jaga i den varierande halländska naturen från istid till nutid. Med spaning på framtiden kartläggs vilka växter och djur som kommer att stanna och vilka som kommer att försvinna från Halland. Utställningen tar även upp frågor kring vapen, slakt, miljö och vem som får döda vilda djur.
När inlandsisen drog sig tillbaka från Halland kom jägarna, de första hallänningarna. De följde vildrenarnas vandringar över de halländska fjällhedarna. Människan jagade för föda och åt vad naturen gav.
Senare, när människan blev boskapsskötare och jordbrukare, minskade jaktens betydelse. Jakten utfördes mest för att få skinn och extra proteiner. Införandet av jordbruk och boskapsskötsel innebar början på en stor förändring av landskapets växter och djur.
I mitten av järnåldern började samhällets överklass använda jakten som ett uttryck för makt och som en del i ett större socialt spel. Överklassens kontroll över jakten hårdnade mer och mer och under medeltiden infördes lagar som reglerade vem som fick jaga och hur. Först 1789, under kung Gustaf den III:s regeringstid, infördes en lagändring som innebar att alla hade rätt att jaga på sin egen mark.
När lagen ändrades blev det möjligt för vanliga bönder att jaga i större omfattning än vad de kunnat tidigare. Denna förändring gjorde att jakten ökade och att flera arter nästan utrotades. Sedan dess har regleringar av jakten och fridlysning av vissa arter införts för att balansera mängden vilda djur och vissa fall rädda dem från utrotning. Idag finns det fler älgar, hjortar, vildsvin och rådjur än någonsin tidigare i Halland. Jakten är framför allt en fritidssyssla och folkrörelse som bidrar till att tusentals hallänningar får viltkött på tallriken.