Nu står du framför Bockstensmannen! Vad han hette när han levde vet ingen idag. Namnet har han fått efter platsen där han hittades, Bockstens mosse, som ligger ett par mil öster om Varberg. Att mossen fått ge namn åt mannen är passande, eftersom det är mossens förtjänst att fyndet blivit bevarat. Miljön i torvmossen innehåller så lite syre att fyndet inte kunnat förmultna och brytas ner. I mossen finns också ämnen som har en konserverande effekt.

Det fanns många delar att ta hand om när fyndet flyttades in på museet 1936. Det du ser i montern, förutom skelettet, är exempelvis mannens riktiga hår. Idag är det rödbrunt i färgen men det beror på att det, precis som resten av fyndet, färgats av ämnen i mossen. Alldeles nya DNA-prover har avslöjat att Bockstensmannen troligtvis hade mörkt hår när han levde. Även mannens hjärna har bevarats och ligger i en burk i en annan monter, närmare kläderna.

Av skelettet kan forskarna läsa ut att Bockstensmannen var mellan 30 och 35 år när han dog. Han var ungefär 171-172 cm lång, vilket också var medellängden för en man vid den här tiden. Han har inga spår av bristsjukdomar så vi kan utgå ifrån att han haft god tillgång till mat ända sedan barndomen.

När forskarna undersökte mannens muskelfästen kunde de se att han inte haft särskilt stora muskler. Det tyder på att han inte var någon kroppsarbetare. På höger arm var musklerna lite större så troligen var han högerhänt.

De dateringar man har gjort av dräkten och kroppen säger att mannen dog mellan 1350 och 1370. Vi vet inte hur han dog, men att han inte fick en fridfull begravning syns tydligt. Inne i montern, bredvid Bockstensmannen, ligger en längre träpåle av ek och delar av två björkpålar. När mannen hittades låg han på mage i mossen och de tre pålarna var slagna genom hans kropp, från ryggsidan. Pålen som sitter genom skelettet idag är en kopia.

Enligt folktron var pålning, speciellt med en ekpåle genom hjärtat, ett sätt att hindra en död person från att gå igen och bli ett spöke. I de sägner som handlar om pålningar har de som blir pålade ofta ganska otrevliga egenskaper. De beskrivs som grymma, onda personer som också har makt eller så kan det ibland röra sig om trolldomskunniga eller brottslingar. Att man begravde Bockstensmannen med ansiktet neråt kan också tyda på att man ville förnedra honom in i döden.

©Hallands kulturhistoriska museum